Åter har en sparsmakad rumslig installation erövrat konsthallen i Örnsköldsvik. I våras var det Anders Jansson som med sina små träfigurer lyckades inta rummen. Leker med proportioner och förskjutningar gör också skulptören Stina Stigell, Stockholm. Ett normalstort tält uppspänt på golvet ser både lätt, ljust och ombonat ut, kanske gjort i något nytt exklusivt och miljövänligt material, innan man kommer närmare och ser att det handlar om sammanfogade lagbokstexter i gulblekt papper.
En randig väst i silkespapper likt en tom byst, kalenderblad med krampaktigt
handmålade siffror för svarta och röda dagar, skellett av
plastmöbler tömda in på de bara, vita benen. Stina Stigells
utställning skiljer inte ut sig från många andra samtida
installationer som brottas med relationerna mellan objekt och identitet, makten
och det privata. Ofta skickligt hantverk, subtila blinkningar, ironiska vändningar.
Det slirar mellan upplevelser och synvinklar. Kanske är detta något
bra, kanske är detta något man kan invända mot. Det beror
på hur hårdhudad man som betraktare blivit mot friktioner. Men
Stigells ”Lagbokstältet” lyfter sig i alla fall en bra bit
över mängden.
Text och foto: Jan K Persson
volym | |||||||||||||
|
|
|
|
||||||||||